Jag lever, pappa är skriven av Siri och hennes pappa Erik där vi får läsa om hennes upplevelse den 22 juli förra året på Utöya.

Siri är äntligen på Utöya där AUF har sitt sommar läger och hon känner att detta är ett paradis vilket Jens Stoltenberg, statsministern, har kallat denna ö.

 

Kvällen innan var allting underbart och hon umgicks med sina nyfunna vänner omedveten om vad komma ska.

På fredagen får Siri ett telefonsamtal av sin pappa att någon har sprängt Regeringskvarteren inne i Oslo där bland annat VG ligger, hans gamla arbetsplats och sin brors nuvarande arbetsplats som tur var befann sig på semester just denna dagen.

 

Folk misstänker att det är muslimer som ligger bakom detta terrordåd men det de inte visste då var att det var faktiskt en norsk blond man som nu var på väg till nästa mål vilket var Utöya.

De som befinner sig på Utöya får reda på händelsen i Oslo och efter ett tag hör man något som låter som raketer vilket hon tyckte var ett sjukt skämt.

 

Helt plötsligt inser hon att det inte är ett skämt då de andra springer panik och nu hör hon det är skott.

En man utklädd till polis hade nu kommit till ön och sköt omkring sig.

Allting pågår i hela sjuttio minuter vilket känns som en hel evighet för Siri och för de 560 ungdomarna som var med på ön.

 

Ja, mer behöver jag nog inte beskriva om vad boken handlar om utan kan tillägga att man även får läsa pappans sida av händelsen som inte kan göra något för att verkligen se till så att sin dotter överlever.

 

Detta har varit en otroligt gripande bok och har gjort allt mer tydligare när man får läsa om en överlevares liv.

Att få läsa om hur man har sett vänner och folk man precis träffat faller antingen ner i marken eller i vattnet döda, få läsa om hur man har kämpat för att försöka hålla sig vid liv och framför allt att kämpa för att inte skrika eller göra några större väsen av sig vid varje skott man hör eller varje människoliv man ser dör.

 

När jag läste denna boken satt jag bokstavligen talat och grät i mellan åt.

Att en människa som Breivik verkligen finns och bara har haft denna synen och bara genomfört dessa två terrordåd är för mig helt omöjligt och då har jag ändå följt rättegångarna mot honom.

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva för att få folk att förstå hur bra och stark denna boken är utan att avslöja innehållet allt för mycket är svårt så jag avslutar denna recension med att jag gillar att Siri och hennes pappa har med bilderfrån när de åkte dit månaden efter.

Här kan man se vart hon och några till satt gömda och även en karta där man kan se hennes flyktväg och mer.

 

Personligen måste jag uppmana er alla att läsa denna bok för den är fantastisk, hemsk och hopp byggs upp igen.

 

Sista meningarna i boken som jag älskar: Jag har lärt mig något otroligt viktigt av den 22 juli. När någon som du har en relation till är med om något svårt är det bästa du kan göra att vara dig själv. För även om man inte vet vad man ska göra, och det verkar svårt, är det allra viktigaste att finnas där för varandra. Bär varandra vidare! Visa kärlek, och låt kärleken segra. Tillsammans är vi starka, och gemenskapen ger oss styrka.