När Viktor efter en kort promenad kommer hem till sin lägenhet, upptäcker han att hans balkongdörr är uppbruten. Men ingenting verkar ha blivit stulet. Det här blir början på en rad besynnerliga händelser som leder till att Viktor kommer i kontakt Meryem, en palestinsk-kurdisk tjej i tjugoårsåldern som han har ett vagt minne av att han träffat under en blöt natt på krogen.
Viktor dras mer eller mindre ofrivilligt in i Meryems liv och får både hennes bror och hennes svartsjuke pojkvän efter sig och lär även känna hennes färgstarke farbror Memmet. Snart har det gått så långt att alla tror att Viktor är Meryems nya pojkvän, och Viktor gör tappra försök att ta sig ur vad han uppfattar som en alltmer absurd historia.

Din heder utspelar sig under en sommar i Stockholm och är berättelsen om Meryems kamp om rättens till sitt eget liv. Den handlar också om vad som händer när två kulturer kolliderar med varandra och familjens heder blir en ursäkt för att förtrycka kvinnor.

Mina tankar om boken:

Detta var en bra bok och jag ångrar inte att jag gav den en chans.
Boken är skriven på ett bra sätt men ibland när han hoppa tillbaka till förr var det lite krångligt men annars var den lätt att hänga med i och den kändes inte som en roman utan den kändes mer som en biografi.
Allting var välskrivet och Martin Svensson lyckades bra med denna bok enligt mig då jag inte kunde sluta läsa i den förrens den var slut.

Om du gillar böcker där två helt skilda religioner möts och är samtidigt intresserad av hederskultur är detta en bok som jag tror och hoppas du hade gillat.

Betyg: 4,5 av 5

Idag när jag gick hem till lägenheten så såg jag att denna efterlängtade boken så ikväll när jag ska lägga mig så blir det till att läsa lite i denna och hoppas på den är minst lika bra som första boken.

Tyvärr så är uppdateringen låg just nu då jag precis, eller ja i måndags, började skolan igen men ska försöka uppdatera lite bättre:)

Titel: Barnflickan
Författare: Hanna von Corswant
Förlag: Ordfront
Sidor: 314

Det som allra först fick mig intresserad av denna boken var omslaget och att det var en skräckroman sen var det ju givetvis typsnittet på titeln som lockade om jag ska vara ärlig.
Hade inte hört talas om den särskilt mycket men bestämde mig för att ge den en chans.

Från förlagets sida om boken som lockade mig också:

Karin anländer till en liten by i Frankrike för att jobba som barnflicka. Men inget är som hon tänkt sig. Inte bara det stora ödsliga huset med sin enorma trädgård och sina minst sagt udda invånare skrämmer henne, utan framför allt det faktum att det inte finns något barn där. Madame Louis påstår att de förlorat sin son och att hon istället ska hjälpa till i hushållet. Karin stannar kvar, kan inte förmå sig själv att vända hem, eftersom hon är på flykt undan hemska minnen.
Gradvis försöker Karin anpassa sig efter Madame och Monsieurs önskemål samtidigt som hon försöker förstå vad det är som sker runtomkring henne. Madame visar ett egendomligt intresse för Karins person. Hon köper nya kläder åt henne, övervakar vad hon äter och visar ett underligt intresse för hennes månatliga blödningar. Droppen blir när Karin får håret avklippt i sömnen.
Karin lär känna Jean-Claude, en ung man från byn, och här ser hon en möjlighet till flykt. Hon berättar vad som händer och till en början verkar han villig att tro henne. Men det dröjer inte länge förrän hon börjar misstänka att Jean-Claude är i maskopi med de andra.
Varför vill inte Jean-Claude hjälpa henne? De andra byborna tittar konstigt på henne, vad är det de tror om henne? Karin känner att paret Louis har någonting annat planerat för henne, men vad? Hon måste fly från huset snart, hon behöver hjälp. Men hur?

Mina tankar om boken:

Som sagt så var det själva utseendet som fick mig till att vilja läsa den, eller ja, till stor del var det ju det och jag är verkligen inte alls besviken på att jag gjorde det.
Normalt sätt hade jag läst ut denna boken på en dag men jag ville inte den skulle ta slut så det fick bli på nästan tre dagar som jag läste ut den på.

Om den var så läskig som jag hade hoppats på så är svaret nej men den gav en lite obehagliga känslor i mellan åt men inte direkt så man hoppar till tyvärr.
Trots den inte var så läskig som jag ville och trodde blev jag inte besviken då den ändå var bra skriven och man fastna i den.
Ibland kunde det bli lite klöddigt när Hanna von Corswant blandade in vissa händelser från Sverige som hade hänt Karin men samtidigt så gjorde det att man som läser kunde försöka förstå huvudpersonens roll bättre.

När jag läste sista sidan fick jag förhoppningar på att där kanske skulle komma en fortsättning så man kan läsa hur det gick för Karin efter hon lyckades med det som tycktes verka omöjligt men som sagt ingenting är omöjligt utan det gäller bara till att försöka tills man lyckas.

Betyg: 4 av 5

Rekommenderar den verkligen och ett tack till Ordfront för att jag fick chansen till att läsa denna boken:)

Någon som läst denna?

Titel: Sånt jag berättar för Allah
Författare: Saphia Azzeddine
Antal sidor: 151

Sånt jag berättar för Allah handlar om en ung tjej på sexton år vid namn Jbara som bor i början av boken i Tafafilt.

Från första sidan:

Tafafilt är döden och ändå föddes jag där. Jag heter Jbara. Det sägs att jag är väldigt vacker men att jag inte vet om det. Som om jag brydde mig. Jag är fattig och jag bor i världens rövhål. Med min pappa, min mamma, mina fyra bröder och mina tre systrar. Det knullas som fan hos de fattiga, för det är gratis. Hur som helst, på den tiden var det i alla fall som sa att jag var vacker. Såna saker säger man inte där jag kommer ifrån.

Mina tankar om boken:

Första tanken om boken innan jag började läsa den var att jag kanske inte kommer gilla den även om den lät bra på baksidan men tji fick jag på det.
När jag låg och läste den igår kväll under tiden min kille såg på Green Lantern kröp jag ner hos honom i soffan med denna och jag sträckt läste den och lagom till filmen var slut eller ja, 20 minuter innan, hade jag läst ut denna otroligt bra bok.

Det kändes som om det var en verklighetsbaserad bok vilket jag även tror att det är för många unga kvinnor lever sitt liv precis som Jbara i boken lever.

Detta är Saphia Azzeddines första bok om hur livet kan levas idag mellan religion och modernitet och det finns två andra delar som heter på franska Mon père est femme de ménage och La Mecque-Phuket.
Boken är brutalt ärlig och Saphia Azzeddine är inte rädd för att använda ordet knulla i sin bok.

Betyg: 4 av 5

Tack Ordfront för ett bra recex :)