Tänkte ni kunde få läsa på något som jag håller på att skriva.

Mitt liv med fel kille: 

Jag levde i förnekelse och insåg inte det alla redan såg. Du hade mig lindad runt ditt lillfinger från den första dagen vi träffades då jag såg dig som en utmaning då du var förlovad. Kanske redan där borde jag kanske ha insett att du inte var rätt för mig.

Jag minns första gången jag såg dig när jag var med några du kände och jag kände dina blickar. Allting var som om ödet hade fört oss samman där den dagen. Min första tanke var att du skulle vara en utmaning då du redan hade en tjej som du dessutom var förlovad med men det var ju bara lek för mig, eller ja, till en början var det ju tänkt bara som en lek.

Från den dagen var det du och jag alltid bortsett från när du träffade din tjej. Vi gick långa promenader, kunde prata om allt, såg filmer och delade även det vi båda behövde vilket var någon som fanns där för en.

Ju mer vi umgicks desto mer började känslorna förvandlas till mer än vänskap och det skulle ju ställa till sig för oss två trodde jag men det visade sig att du hade samma känslor. Jag valde att åka bort för en vecka tre veckor efter vi träffades för att komma bort från allt och se vad som fanns kvar när jag kom tillbaka.

Under veckan jag var borta var jag hos min tjejkompis som fyllde år och försökte tänka på något annat eftersom jag visste du var med din flickvän. När jag kom tillbaka var det som att hon inte fanns längre men innerst inne visste vi båda att hon egentligen gjorde det. Vi spenderade hela dagarna tillsammans bara vi två enda fram tills det närma sig jul då jag än en gång valde att åka iväg igen då jag visste du skulle fira nyår med henne.

Under veckan jag var borta var det ännu mer festande och tänkte mindre och mindre på dig vilket var väldigt skönt. Jag behövde verkligen komma bort från dig och mina tankar om dig vilket gjorde att jag mådde bättre.

Det tog ett tag efter jag kom hem igen som vi träffades och då visade det sig att det var helt slut mellan er två och jag blev glad men jag borde ha anat oro. När vi väl bestämde oss för att vara tillsammans var jag iväg med min klass och en annan klass och hade sjukt roligt fram tills du ringde. Du skällde ut mig och anklaga mig för en massa saker som inte stämde vilket slutade med att jag bara grät resten av den kvällen men sen på morgonen sa du orden jag väntade länge på och det blev vi.

Dum som jag var trodde jag du hade ändrat på dig men jag såg på dig att du var annorlunda när jag kom hem till dig, du var inte lika glad att se mig som du brukade vara. Jag började känna mig orolig och trodde du dolde något vilket jag senare upptäckte att jag behövde vara orolig. Du hade en annan tjej vid sidan om även om det var via datorn så var där ändå någon annan, en tjej du sa att du älskade och ville ha samtidigt som det var vi.

Jag kunde inte hålla det inom mig då det åt upp mig inne ifrån så när jag berättade att jag hade gått igenom din dator och hittat det jag hittade börja vi bråka och sen kom förklaringen att du bara älskade henne som en vän och att du inte alls det ville ha henne utan bara hade skrivit det för att vara snäll. Dum och naiv som jag var trodde jag detta inte skulle inträffa igen.