Titel: Barnflickan
Författare: Hanna von Corswant
Förlag: Ordfront
Sidor: 314

Det som allra först fick mig intresserad av denna boken var omslaget och att det var en skräckroman sen var det ju givetvis typsnittet på titeln som lockade om jag ska vara ärlig.
Hade inte hört talas om den särskilt mycket men bestämde mig för att ge den en chans.

Från förlagets sida om boken som lockade mig också:

Karin anländer till en liten by i Frankrike för att jobba som barnflicka. Men inget är som hon tänkt sig. Inte bara det stora ödsliga huset med sin enorma trädgård och sina minst sagt udda invånare skrämmer henne, utan framför allt det faktum att det inte finns något barn där. Madame Louis påstår att de förlorat sin son och att hon istället ska hjälpa till i hushållet. Karin stannar kvar, kan inte förmå sig själv att vända hem, eftersom hon är på flykt undan hemska minnen.
Gradvis försöker Karin anpassa sig efter Madame och Monsieurs önskemål samtidigt som hon försöker förstå vad det är som sker runtomkring henne. Madame visar ett egendomligt intresse för Karins person. Hon köper nya kläder åt henne, övervakar vad hon äter och visar ett underligt intresse för hennes månatliga blödningar. Droppen blir när Karin får håret avklippt i sömnen.
Karin lär känna Jean-Claude, en ung man från byn, och här ser hon en möjlighet till flykt. Hon berättar vad som händer och till en början verkar han villig att tro henne. Men det dröjer inte länge förrän hon börjar misstänka att Jean-Claude är i maskopi med de andra.
Varför vill inte Jean-Claude hjälpa henne? De andra byborna tittar konstigt på henne, vad är det de tror om henne? Karin känner att paret Louis har någonting annat planerat för henne, men vad? Hon måste fly från huset snart, hon behöver hjälp. Men hur?

Mina tankar om boken:

Som sagt så var det själva utseendet som fick mig till att vilja läsa den, eller ja, till stor del var det ju det och jag är verkligen inte alls besviken på att jag gjorde det.
Normalt sätt hade jag läst ut denna boken på en dag men jag ville inte den skulle ta slut så det fick bli på nästan tre dagar som jag läste ut den på.

Om den var så läskig som jag hade hoppats på så är svaret nej men den gav en lite obehagliga känslor i mellan åt men inte direkt så man hoppar till tyvärr.
Trots den inte var så läskig som jag ville och trodde blev jag inte besviken då den ändå var bra skriven och man fastna i den.
Ibland kunde det bli lite klöddigt när Hanna von Corswant blandade in vissa händelser från Sverige som hade hänt Karin men samtidigt så gjorde det att man som läser kunde försöka förstå huvudpersonens roll bättre.

När jag läste sista sidan fick jag förhoppningar på att där kanske skulle komma en fortsättning så man kan läsa hur det gick för Karin efter hon lyckades med det som tycktes verka omöjligt men som sagt ingenting är omöjligt utan det gäller bara till att försöka tills man lyckas.

Betyg: 4 av 5

Rekommenderar den verkligen och ett tack till Ordfront för att jag fick chansen till att läsa denna boken:)